Nu får det vara nog!

Jaha. Besök av Daniel "onde metaren" Svalsjö i helgen, vilket skulle resultera i en hel hög med stora gäddor och gösar.

Men, givetvis visar de Småländska sjöarna sig från sin näst sämsta sida.

Lördag:
Liten sjö, men där det tagits förvånansvärt stora fiskar. Börjar ok med ett fäll på ett av Dannes spön efter ca 30 minuter vilket visar sig vara en liten snipa.
Sen händer INGENTING! Inte ens vindfäll, vilket utan större problem skulle kunna hända.
Vi flyttar ett par gånger och till slut fick även jag en mini-gädda.

Det enda som hände som var lite roligt, var att det kom en padda krälande ute på isen. Att den inte fattade att det fortfarande är vinter och kallt visar tydligt på amfibiers intelligensnivå.

Den må vara dum, men ruggit cool!

Söndag:
Gösfiske. Glansis och bara en av hade broddar. Det var Daniel.
En bra bit att gå visade sig resultera i en härlig krampande känsla i låret.

Vi fick ut spöna och det tog inte så värst lång stund innan det fällde på ett av mina spön. Jag kom fram (Bambi-style) till spöt, kände efter försiktigt i linan. Jodå, det är nån där som tuggar på mörten.

Väntar ett par sekunder till, sen rappar jag till med ett ordentligt mothugg. Tomt. Fan.
Det tar ca tre timmar innan det fäller igen, då på Dannes prylar. Detta var ingen gös, utan en välgöddd lite gädda.

Onde Metare med bifångst. Gissa om det osade svavel när det dök upp en grön fisk istället för en gråaktig...

Varför ska det vara så jäkla segt nu för?! Fel sjö vid fel tillfälle? Har jag glömt hur man ismetar? (Nä, det har jag inte!) Nåt skit är det i alla fall.

Börjar återigen tröttna på isfiske...